Startsidan

Harald

Min dotter ringde min fru som ringde mej. "Ta med dej en kattbur och kom fort till gården utanför psyk. Fråga inget."

Jag gjorde som hon sa och kommer en liten stund senare inrusande på gården utanför psyk med en kattbur i ena handen. Där möter min dotter med en mycket liten harunge i händerna. Haren hade blivit anfallen av en kråka och när Ellinor gick närmare flög kråkan bort en bit. Harungen fattade tydligen var räddningen fanns så han tryckte sig mot Ellinors fötter. När Ellinor gick kom kråkan. Vad skulle hon göra? Så nu hade jag en hare.

En mycket liten hare.

Harald har just blivit räddad. Kattburen till Höger.

Min fru hade gått tillbaka till arbetet på lasarettet. Ingenstans på nätet stod det hur man tar hand om harar, bara om hur man skjuter dom. Jag fick reda på att det jag gjorde var en olaglig handling. Det är förbjudet att tämja vilda djur. Snälla människor ställde snabbt upp med råd och dåd. Vi fick låna två kaninburar. En för inomhus och en utebur.

Utebur på takräcket.

Uteburen var enormt stor. Volvon såg ut som en husbil med buren på taket.

Jag matade haren, som fick namnet Harald, med mjölkersättning för hundvalpar. 2 milliliter sprutade jag in i hans mun medans han vickade på nosen och bet i injektionssprutans plast. Mat var 4:de timme. Han bodde i en skinntoffel i inneburen. Efter några veckor sprang han runt på golvet. Hoppade och slog ihop bakfötterna.

Haren sitter i knät, katten ligger bredvid.

Katterna lärde sig att man inte fick äta hare.

Ruschade idiotryck en halvmeter i taget. Jag lärde mig vilka sorters gräs han tyckte om och så slussades han ut i uteburen.

Haren i buren. Katten på burtaket.

Katten Ingrid satt ofta på Haralds bur.

Han hade ju inga andra harungar att hålla sig varm tillsammans med så han fick vara inne på nätterna. Vid ett tillfälle när han skulle in smet han. Och var omöjlig att fånga. Vi såg honom skutta förbi ibland. En dag när min fru hänger tvätt säger hon åt katten Ingrid: "Gå och hämta Harald:" Efter en stund kommer Ingrid med Harald i munnen. Harald lever. Han har inga bitmärken. Det blir en väldig uppståndelse i huset när min fru kommer in med haren i famnen. Alla ska titta på Harald och inneburen kommer fram. När vi lägger Harald i buren ser vi att han dör. Efteråt har vi hört att såna djur kan dö av hjärtslag om det blir för mycket stoj och stök omkring dem.

Copyright Arne Ahlqvist